Uppladdningen har börjat!

Det är cirka 3 veckor kvar till inomhus KM och uppladdningen har nu tagit fart på allvar. Det blir årets första turnering för min del och det ska bli väldigt intressant att se hur långt jag kan gå och det kommer att bli ett enormt viktigt kvitto inför framtiden. Skulle jag göra bra ifrån mig och slå de bästa spelarna i Landskrona är det viktigt för självförtroendet men det kommer inte att bli någon dans på rosor! Det lär bli ett starkt startfält och allt måste sitta på sin plats om jag ska kunna vara med och utmana om titeln. Jag är i full träning och för tillfället finputsar jag på min serve och min matchvana som kan komma att bli oerhört viktig inför klubbmästerskapen. "Tysken" kommer som vanligt att bli en het kandidat till titeln och även "Sorken" med sin fenomenala kross är alltid att se upp för. Detta är inte två spelare jag på något sätt ser ner på utan tvärt om har en enorm respekt för men det är trots allt en annan spelare som jag inte vill stöta på tidigt i turneringen. Det är "The Tank" som han kallas för i amerikans media jag är orolig för. Ni förstår säkert vem jag pratar om, ja helt rätt "Mådde". Jag menar, killen har spelat på touren i över 10 år och har levererat titel efter titel och även om Landskronasonen hunnit bli 30 år så är han inte på väg neråt utan tvärt om. "The Tank" slår och servar som en tysk tjur stångas och har haft sin bästa period de senaste 2 åren och gjort sensation runt om i världen. Ska man ha en chans att överhuvud taget bjuda upp till någon form av match så måste man spela aggressivt från början och försöka döda poängen så fort som möjligt för Landskronapågen "mådde" har kondition som Tobbe Weibull och med det menas att han kan springa i 3 veckor utan att verken äta eller dricka. Helt jävla sjukt enligt min mening. Han servar även i snitt i 236 km/h. så det gäller att hålla sin egen serve för jag lär inte bryta "mådde" och skulle jag väl lyckas hålla min serve setet ut så måste jag ha en jävla tur i ett eventuellt tiebreak. Hoppas ni förstår att det är en jävla övermänniska jag kanske kommer att stå på andra sidan nätet mot. Det är även viktigt att träffa bollen på uppstuds om man ska kunna prestera.

Enough! Nu måste jag tillbaka till uppladdningen och ska bege mig in på youtube för att kolla lite videos. Där finns många bra såna här ten tennislektioner där där man kan lära sig mycket. En sak till, vad tycker ni om det här med be belysningen?

Jag vill passa på att tacka för ikväll och på återseende. 

Gamnacken förlorade igen!

Nu är det åter igen dags för ett nytt inlägg och denna gången kommer det inte handla om Joachim "svik svik" Johansson. Dagens inlägg kommer att handla om Tibros största gamnacke Robin Söderling som befinner sig på en 4e plats på världsrankingen. Han är jävligt lustig den där Söderling, han går och vinner 3 turneringar i början på året och alla säger - Han gör succé, han gör succé. Men det ingen tänker på är att han vunnit 3 likturneringar där det inte funnits en enda topp-10 spelare på mils avstånd. Han har med avsikt bett sin tränare Claudio Pistolesi som för övrigt ser ut som en fransk mögelost i huvudet att boka de turneringarna med absolut sämst spelare. Fegis säger jag! Jättekul för svensk tennis att Robin vinner några turneringar och det missunnar jag inte honom men det som däremot retar mig nåt enormt är att när det väl drar ihop sig till masters-1000 turneringar så förlorar han i 2a och 3e omgången. Han har inte de tyska nerverna som krävs för att gå riktigt långt i de stora turneringarna ofta. Han kan om han har en bra vecka slå de allra flesta i världen men så fort han kommer in i en liten svacka så kan han för fan gå och förlora mot Stivie Wonders halvbror Herman Lloyd som verkan kan se, höra eller springa. Jag hade kunnat köpa att han förlorar även om en spelare som är rankad 4a i världen inte bör göra det mot lik så hade jag accepterat det om han hade kämpat helhjärtat in i det sista. Men Robin går och hänger med huvudet som en uteliggare som sniffar på sina strumpor stående för fan.
Jag förstår om ni tyckeratt jag är anti Söderling men så är det inte för jag gläds varje gång det går bra för honom men han måste rycka upp sig och visa lite hjärta när det går lite tuffare för honom.

En liten uppdatering om min egen resa mot Indian Wells där Söderling för övrigt åkte ut redan i den andra omgången för 2 veckor sedan. Jag har hittat en bra balans och harmoni ute på den "tyska" touren och helgen bjöd på spel fredag, lördag och söndag vilket kanske ger er en liten inblick i att min satsning är på riktigt.
I fredags gick jag återigen obesegrad från 3 bra matcher och självförtroendet är på sin absoluta topp för tillfället. Inomhus "KM" väntar i slutet på april innan den tyska touren drar sig mot Plantahagen för att spela det inofficiella gräs SM där Björn Borg ställt upp ett flertal gånger under sina aktiva karriär. I slutet av sommaren kommer jag även att delta i "KM" på grus där jag siktar på en vinst för att sedan ta klivet in i Magnus Normans nya tennisprojekt "Good To Great" och bli drillad av den före detta världsetta.
Många kan nog tycka att det är lite sent vid 20 års ålder att satsa så hårt på tennisen men jag vet att med "tysken" och "mådde" vid min sida så kan vi tillsammans skapa underverk. Jag har även fått en förfrågan av det italienska klädesmärket Il il Granchio som vill att jag ska bära deras kläder under de kommande 4 år. Jag är redan sponsrad av Babolat men överväger absolut att efter säsongen gå över till Il il granchio som betyder krabba på italienska. Det skulle vara en ära att få bära den ståtliga krabban på mina kläder.

Tack för idag och på återseende!

Untitled

Finns många saker här i världen som jag stör mig på men en sak som gör mig extra förbannad är folk som missunnar andra människor framgång, lycka och pengar. - Usch vad jag retar mig på folk som är rika och bor i stora fina hus och har en jävla Jessica Alba till fru. Fuck off you haters! Det är väl inget jävla kommunistsamhälle vi lever i, eller? Ibland kan man fan tro de. Folk tittar snett eller snackar en massa skit bara för att dom har lyckats bättre än ni. - Han har ingen utbildning men tjänar 30 000kr mer än mig i månaden och jag har läst i 4år, det är banemej inte rätt.- Han som du ser där är tät som en jävla regnrock men hans mamma är ding i huvudet och hans pappa är konstig. Allt för att det ska kännas lite bättre och för att man ska må bättre med sig själv. All denna jävla avundsjuka. Vem fan vill inte vara rik som ett troll och ha en fin jävla flickvän, fet bil och ett stort hus?
De som säger att man inte behöver "så mycket" pengar är bara avundsjuka luspudlar som försöker dölja sin ångest och avundsjuka.
Och det här med förmögenhetsskatt och högre skatt över ett visst antal intjänade tusenlappar i månaden. LÖJLIGT!!! Det spelar ingen roll om man har tur och vinner 100 millar eller har tjänat ihop vart enda litet öre, man borde få behålla sina jävla pengar! - Ja det är inte mer än rätt att man får betala mer om man har mycket pengar. Släng er i väggen, mina pengar är mina pengar för helvete! Jag är själv ett ganska bra exempel. Jag är ingen miljonär, har inte några 70 000kr i månaden eller ett fett hus. Jag lever ett ganska normalt liv, jobbar 8,5 timmar 5 dagar i veckan, går till det förbannade gymmet 4 dagar i veckan och spelar lite tennis på helgerna, vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Enkelt sammanfattat lever jag i mina ögon som en råtta. Ger det mig rätten att gå och störa mig på folk som är rikare och har det bättre? Nej absolut inte! Man strävar efter att komma så långt som möjligt och drömma får man alltid göra men inte fan ska man gå och snacka skit om folk bara för att dom har det bättre än en själv.

Lär er nu en läxa och ta er för fan i kragen och när den här avundsjuka personen en gång kanske själv får det gott ställt så kommer han att se ner på folk som har det sämre istället och reta sig på dom.

"Pim Pim" slutar med tennisen!

I förrgår kom beskedet att "Pim Pim" lämnade wo i futureturneringen efter att i den första matchen ha vunnit med 2-1 i set. Idag tog han beslutet att han slutar med tennisen. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga just nu, det är en känsla i magen som jag aldrig tidigare känt. Svårt att peka på vad det är men jag tror att det är en enorm besvikelse, ledsamhet och ilska som finns inom mig för tillfället och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Har haft en så enormt stor tro på "Pim Pim" och hela tiden hoppats att han skulle klara av att ta sig tillbaka till tennistoppen. Jag känner mig helt jävla tom, lurad och är förstås också väldigt ledsen. Jag hade kunnat köpa om "Pim Pim" hade fått ännu en skada och sagt, - Nä nu får de vara nock. Jag har gett det ett sista ärligt försök att ta mig tillbaka till världstoppen men kroppen säger ifrån och jag vill här med därför meddela att jag kommer sluta spela tennis på professionell nivå. Men nej nej, Johansson säger efter en challenger 2 Davis cup matcher och en futurematch att han slutar spela tennis.
Jag trodde att "Pim Pim" ville tillbaka och det var precis det han sa men mitt i allt så säger han att han inte vill leva "det här livet mer". Jaja enough, jag är så jävla lack att det inte finns på denna sidan jordklotet. Fy fan.

Kommer ikväll klockan 21.00 hålla en tyst minut för Joachim "Pim Pim" Johansson för i mina ögon så finns han tyvärr inte längre.

Glöm Bergamo blir Indian Wells istället!

Ännu en dag på "tysk" touren är avklarad och jag måste säga att jag känner mig i en fruktansvärt fin form för tillfället! Essen haglade och "le legendens" nacke hängde som en gams i sedvanlig ordning. Idag stötte vi på fint besök på touren då "tobbe" gästade oss med en fin tennis och ett tvättäkta intensivhuvud. Blev en mycket rolig tennisdag och jag känner att jag ligger före mitt planerade tidsschema. Mitt sikte har hela tiden varit inställt på Bergamo nästa år men med ett fint stöd från "tysken" och "mådde" börjar jag tro att jag är redo att skippa challenger touren och ge mig in på ATP-touren direkt i början av nästa år.Då kommer jag att inleda med masters 1000 i Indian Wells. Jag har fortfarande enormt mycket att lära av tourens bästa genom tiderna ("tysken") men jag känner samtidigt att jag sakta men säkert börjar komma in i tempot.

Jag läste nyss på internet att Shiva kommer att bli adlad och med tanke på hans enorma uppkast så är detta inget som förvånar mig! Det är en stor man med ännu större talang och det ryktas även att Indien planerar att bygga sin första tennisbana genom tiderna! Mycket stort! Man har dock inte de ekonomiska resurserna som krävs för att bygga en grusbana eller en hardcourtbana så tennisbanans underlägg kommer bli shivas arm och benhår. Den beräknade tiden för att samla ihop tillräckligt mycket hår från Shiva landar någonstans runt 2-3 dagar och om han inte rakar sig på 2 dagar så liknas han vid en orangutang. Jag vill passa på att önska Shiva och Indien ett stort lycka till!

Det är för övrigt klart att "Pim Pim" kommer att spela på futuretouren som är steget under challenger. Jag tror att det är ett mycket smart drag från Johanssons sida för detta året kommer gå åt till att hitta matchtempot och få upp självförtroendet rejält inför nästa års spel på ATP-touren. Södertäljesonen är bara 28 år och jag är övertygad om att hans kropp håller på högsta nivå i alla fall tills han blir 37 eller 38.
Kör så det ryker "Pim Pim" du har mitt fulla förtroende och stöd!!!

Nu blir det ett par dagars vila innan jag åter igen är redo för den stentuffa "tysk" touren.

Shiva en jävla le legend!

Jag har som jag tidigare berättat haft en liten känning men var idag åter ute på den mytomspunna "tysk" touren för att ta mig ett steg närmre Bergamo nästa år där karriären förhoppningsvis tar fart på allvar. Det kändes oväntat bra och jag förlorade inte en enda av de 4 minimatcherna som kvällen hade att erbjuda. I första matchen ställdes jag mot den hårdservande "sorken" som då och då flikar in med en otagbar "sork"kross som är en njutning av absoluta toppklass! Jag lyckades vinna med 2-1 i game efter varsitt stabilt servegame och i sista och avgörande fanns det lite oväntade nerver från "sorkens" sida och jag lyckades bryta och tog därmed en viktig vinst på den "tyska" touren.  

I den andra matchen ställdes jag mot backandkungen "mådde" som visade upp en storartad tennis och jag vet faktiskt inte hur det gick till men på någon vänster lyckades jag oväntat vinna i 2 raka game. Segern satt hårt inne och det var rent av tur att jag lyckades besegra den aggressive backhandsluggern. "Mådde" befinner sig för övrigt på en 3:e plats på "tysk" rankingen och det är bara "sorken" och "tysken" i egen hög person som ligger före honom. På frågan om hur han tyckte att hans volleyspel funkade idag så svarade han med en något arg ton i rösten - Vad fan spelar det för roll när "Gus" fucking "Hansen" är gift med ramen, berrrrätta det för mig?
Jag menar mest på att det var en stor ära att få möta "mådde" och just nu sitter jag här med en euforisk känsla i kroppen och bara hoppas på att jag någon gång igen ska få chansen att få mig en lektion i tennis när den är som bäst. Jag förstår själv att nästa möte kommer innebära stordäng för mig men att få stå där på andra sidan nätet är något man måste själv uppleva för att förstå det. Jag måste erkänna att jag hade rejäl chockbonge när "mådde" smällde in sina djävulska backhands!

Det tredje mötet för kvällen blev lite av en promenadseger mot det indiska superlöftet Shiva som inte riktigt kom upp i normal standard. Jag servade stabilt och kunde enkelt driva honom från hörn till hörn och efter 10 minuters spel var segern ett faktum. Shiva med tourens högsta uppkast på 5,3 m gjorde för många enkla misstag så segern var aldrig i fara. Man planerar nu att bygga om tennishallen för att Shivas uppkast inte ska träffa taket mer än högst ett par gånger per match.

I den fjärde och sista matchen stod åter igen "sorken" för motståndet och än en gång igen vann jag med 2-1 i game efter ett fint sista game från min sida med bland annat ett serveess och ett par fina forehands. Jag lyckades utnyttja "sorkens" enda svaghet konditionen och jag rent av mattade ut honom och det kändes som att jag hade bra koll på honom.

Efter fyra raka segrar ikväll tog jag 80 "tysk" poäng och tog klivet upp till 120:e plats på rankingen. Mycket hårt arbete återstår men om jag får ha hälsan i behåll och med "Pim Pim" gudarna vid min sida så är jag övertygad om att det ska gå vägen. Jag är även mycket nöjd med min nya sponsor babolat och de nya racket känns väldigt bra. Nästa stora utmaning kommer bli slarvsyltan "Uffe" och jag kan knappt vänta på att få serva sönder bollarna på honom:)

Tack för ikväll och på återseende!

"Pim Pim" bestiger berg på världsrankingen!

Joachim "Pim Pim" Johansson spelade sin blott 3:e match för året när han vann den andra matchen i "Davis cup" på fredagseftermiddagen mot Ryssland. "Pim Pim" vann enkelt i 3 raka set mot Teymuraz Gabashvili med 6-3 7-6 6-4. "Pim Pim" som har sitt absoluta signum i sin serv dundrade in flera fina servar som mätte en bra bit över 230 km/h. Han servade i princip lika bra som "tysken" gör en bra dag ute på touren. Johanssons fina bedrift gav honom 40 ljuvliga ATP poäng och förde honom 212 platser upp på rankingen vilket innebär att han nu ligger på en 537:e plats. Ni som säger att detta var tur eller en tillfällighet är antagligen enormt borta med vinden och borde söka professionell hjälp för om "Pim Pim" bara får vara frisk så var detta bara början på något riktigt riktigt stort!

Tysta nu alla tvivlare "Pim Pim" och serva tillbaka dem till stenåldern!!! Kör hårt!!!

Själv lyckades jag ta mig upp 20 placeringar på "tysk" touren efter 6 dagars spel utav 7 möjliga under sportlovsveckan och jag ligger nu på en 147:e plats. Spelet stämde mycket bra och jag lyckades vinna över en av tourens stora giganter "sorken" som har en fantastiskt jävla bra backhandskross som han försöker utnyttja till max för att få sin motspelare ur balans.
Jag har tidigare haft en känning och därför valt att avstå från spel i ett par dagar men på fredags så ska jag försöka spela lite lätt och jag kommer att använda ett specialskydd för att knäet ska få bästa möjliga stabilisering. Frågade även självaste tysken, - Detta skyddet känns bra. Sen lämnade jag över det till honom för att han skulle få ge sitt omdöme och han svarade snabbt och bestämt. - El eller hur.

Redo att kämpa!

Igår var jag på min första "Davis cup" match någonsin och visst var det tråkigt att Sverige förlorade båda matcherna men vi får inte glömma att Simon Aspelin inte är någon singelspelare och fick chansen för att Sverige redan var klara för kvartsfinal och "Pim Pim" är rejält matchotränad men visade ändå upp ett mycket fint första set. "Pim Pim" hade 0-40 i Andreevs serv och hade Johansson lyckats bryta där så är jag övertygad om att matchen hade slutat annorlunda. Så blev inte fallet men jag tycker ändå att "Pim Pim" gör en bra insats och resultatet var inte det viktiga utan "Pim Pim" behöver matchträning för att få upp tempot igen och innan året är slut så är jag övertygad om att Södertälje sonen kommer att vara bland de 50 bästa i världen.
Får Joachim bara ha hälsan i behåll kommer så kommer han att bara bland de 15 bästa i världen inom 2 år och innan "Pim Pim" fyllt 31 år så kommer han vara en stabil topp-10 spelare innan han så småningom kommer att bli ny världsetta.



Jag tänkte nu berätta lite om min egen tenniskarriär och mina framtidsvisioner.
Jag spelade min första "slugger" duell vid 7 års ålder då jag spelade 3 dagar på ett sportlov i 1an. Jag kommer ihåg att jag inte ville fullfölja mina träningar då min Ryska kvinnliga tennistränare var lite smått varm i klotet och mest lät mig stå och trixa med bollen i luften.( Kanske hade hon något dolt budskap med denna tanke för vem vet? Kanske hade det varit jag som spelade den första singeln igår och inte Aspelin.)
Det skulle dröja ca 5 år innan jag hade samlat mod och vågade mig ut på den "tyska" touren där min pappa blev lite av en motspelare, medspelare, tränare, mentor och en sann jävla legend! Det var inte Borg, Agassi, Moya eller Roddick som lärde mig tennisens budskap, det var "tysken"!! Han lärde mig allt från att det är enormt viktigt att gräva ( vilket han flera år senare tog tillbaka) till att träffa bollen på uppstuds eller att man måste våga sig fram oftare på nät.
Dagen då jag spelade min första tennismatch så stod min pappa och kusin vid sidan om och tittade och den dagen förändrades verkligen mitt liv, pappa sa till min kusin - Ja, han kan vinna och han kan förlora, och helt riktigt så vann jag matchen och min pappa sa efteråt - Ja vad var det jag sa? Det är något jag alltid har tagit med mig. Att man kan vinna och kan förlora. Vilket geni!!!

Tennis har alltid varit det jag älskat mest och under dessa år har jag alltid spelat regelbundet på kompisnivå med en "KM" semifinal i bagaget som största merit. Samtidigt har jag aldrig riktigt vågat satsa fullt ut men nu 8 år senare så har jag  vid 20 års ålder gett mig fan på att ge det ett riktigt försök och målet är att inom 2 år spela på Challenger touren tillsammans med "Vinci", Pripic och de andra på gränsen spelarna innan jag inom 4 år har satt upp som mål att försöka matcha de stora giganterna på ATP-touren.

PS. Inte omöjligt att jag dyker upp i bergamo nästa år med "tysken" och min kusin vid min sida för att inleda något stort som "Pim Pim" tidigare gjorde i år.